När jag tänker på hur mycket jag kämpat för att vara där jag är nu idag så blir jag faktiskt riktigt stolt över mig själv.
Över de beslut jag bestämt att ta även om dom varit jobbiga,men jag har behövt ta dom just för att jag själv ska kunna må bra.
Jag har varit väldigt duktig på att ta mig själv i andra hand,visst det gör jag fortfarande men inte på samma sätt som förut.
Men i måndags började jag tänka på om jag verkligen var redo för ett förhållande?,kom fram till att jag inte var det,att vi inte klickade och att jag behövde vara själv.
Jag hade rätt..visst har jag sörjt Jonny men inte på det sättet som jag kanske velat gjort..men nu kom allt..de senaste nätterna så har jag gråtit mig till söms,vaknat av tårar.
Drömmer om honom...tänker på honom exakt hela tiden.
Kunde inte sörja alls om jag ska vara ärlig när jag var i ett förhållande...just för att Mattias inte alls fattade varför jag sörjde Jonny så det blev ju att jag höll allt inom mig.
Det blev ju helt fel..det märker jag ju nu när exakt alla tankar och tårar kommer på en gång...det är nu jag inser att han aldrig någonsin kommer komma tillbaka...
Över de beslut jag bestämt att ta även om dom varit jobbiga,men jag har behövt ta dom just för att jag själv ska kunna må bra.
Jag har varit väldigt duktig på att ta mig själv i andra hand,visst det gör jag fortfarande men inte på samma sätt som förut.
Men i måndags började jag tänka på om jag verkligen var redo för ett förhållande?,kom fram till att jag inte var det,att vi inte klickade och att jag behövde vara själv.
Jag hade rätt..visst har jag sörjt Jonny men inte på det sättet som jag kanske velat gjort..men nu kom allt..de senaste nätterna så har jag gråtit mig till söms,vaknat av tårar.
Drömmer om honom...tänker på honom exakt hela tiden.
Kunde inte sörja alls om jag ska vara ärlig när jag var i ett förhållande...just för att Mattias inte alls fattade varför jag sörjde Jonny så det blev ju att jag höll allt inom mig.
Det blev ju helt fel..det märker jag ju nu när exakt alla tankar och tårar kommer på en gång...det är nu jag inser att han aldrig någonsin kommer komma tillbaka...